De Kölabybor, som är födda i början av detta sekel har, beträffande jordbruket, fått uppleva otroliga förändringar. Vi kan börja med plogen och kroken/åder. De första plogarna var tillverkade vid svenska bruk: Åkers, Överums, Norrahammar, Arvika, och Göransfors. Den Amerikanska Oliver och engelska Viktoriaplogarna kom omkring 1912. Kroken var ofta tillverkad av ortens smed men efter 1920 började Broddarpskroken bli förhärskande.

Före 1950 var inte många plogar traktordragna. Nu började traktorer att köpas, det var den lilla Ferguson (Grålle kallad) som många köpte. Större traktorer krävdes så fabriker som Volvo, David Brown, Cace, Ford och Bolinder Munktell fick nu marknad för sina traktorer. Tyngd och antal hästkrafter har hela tiden bara ökat. Det är nu inget ovanligt att här se fyrskäriga plogar bogseras på åkrarna.

Harvar har som plogen förändrats. Äldre Kölabybor har sett pälsharvar skackharvar, slätt och fjäderharvar, anpassade för en eller två dragare. Nu på nittiotalet är det stora kultivatorer och tallriksharvar som dragna av traktorer gör markberedning för sådd. Traktorns lyft användes vid vändning och transport. Den gamla bulten även kallad trumla har tjänat ut. Ringvälten har kommit i stället. Den är vanligtvis tredelad. Bulten var en stock omkring 50 cm i diameter som kördes rullande på åkrarna.

Sådd av säden gjordes för hand. Samma var förhållandet med konstgödsel. Såskäppa kallades den behållare som utsädet låg i. Den bars av såningsmannen med två korsade axelremmar. Nu sätter bonden fast såmaskinen på traktorns bakre lyftarmar. Såmaskinen sår och myllar på samma gång.
Slåttern för 50-60 år sedan påbörjades då vid den tid på året som den nu är färdig.

Det var lien och handräfsan som var redskapen. 1910 var slåttermaskinen så gott som allmän. Vid inkörning av hö var allt handarbete tills att släphissen började användas. Den första släphissen i Kölaby uppsattes 1916 på gården Lundby. Det var många bönder som genom att köpa ett fällblock samt en ståttlina själva ordnade sin släphisshistoria.

Slåttermaskinen togs även till hjälp vid skörd av stråsäd. Då påmonterades en s.k. skördeapparat på skärapparaten som reglerades av köraren så det kunde avläggas en bunt stråsäd lagom till en nek.

Vi är nu framme vid självbindaren. År 1874 var det två amerikanare som ovetande om varandra inlämnade patentansökan på knytapparater. Det blev nu startåret för självbindaren. Eftersom lämpliga snören inte fanns, så användes klen ståltråd till bindmaterial. då all halm eldades upp, så blev det ingen olägenhet av detta.

Till gården Lundby levererades en bindare år 1906, och nästa levererades år 1924. Den tredje bindaren till socknen levererades 1931. År 1939 var det bindare på de flesta gårdarna. Nu skördas nästan all säd med skördetröska.

I Kölaby har till i slutet av 30-talet allmänt odlats mycket potatis till avsalu. Numera odlas det bara till husbehov.

Vi har fått se hur den stora uppfödningen av gödkalvar har upphört. Trädet är en gammal. Det påstås vara en av de äldsta i landet. Det var vår och höstmarknad, samt sommar och lussemarknader. De Båda första var s.k. almanackmarknader. Höstmarknaden var en av landets största beträffande årsföl.

På järnvägsstation var det hela dagen ett växellok för att flytta fram vagnar till djurlastning. Nu är allt detta ett minne då traktorerna helt slagit ut arbetshästavel.

Beträffande mjölken så hade varje gård en handdriven separator. Skummjölken återfördes till ladugården, där den användes till kalv och grisfoder. Grädden kärnades smör av till eget hushåll och till bytesvara hos ortens handlare. Handlaren Klas Johansson med affär vid bron över Ätran i Kölaby var troligen de förste i trakten som inköpte mjölk för tillverkning av ost.

Denna mejerirörelse fortsattes på samma plats, trots ombyte av ägare. Det var det enda mejeriet i socknen till den första juni 1929, då det på gården Tumarp öppnades ett ostmejeri.

Detta mejeri upphörde den sista oktober 1938. Det var den typ, som var förhärskande i Västergötland vid den tiden. Alla mejerier av denna typ med svängbart ystkar fick ej drivas på grund av mejeristadgans bestämmelser efter denna de ovan nämnda datumet.

Med svängbart menas här: att ystkaret (oftast en stor kopparkittel) stod direkt över en eldstad. När mjölken var lagom varm lyftes karet av eldstaden med en svängarm, och ett plåtlock lades över eldhärden.

Den 16 december 1938 började Norra Redvägs Mejeriförening att driva mejerirörelse i Kölaby. Mejeriet nedlades 1972. och nu transporteras mjölken till Götene.

Av djurskötseln på gårdarna var mjölkningen ingen liten del. Det var nästan till 100% fruntimmersgöra. År 1923 köptes till gården Lundby mjölkmaskiner, det var startsignalen, så femton år senare var det ett fåtal, som inte mjölkade med maskiner.

Mjölkpriset på 20-30 talet var mycket lågt. Lägsta pris noterades för månaderna maj, juni, juli och augusti år 1933. Då utbetalades en bruttosumma av 6 öre per liter varifrån avdragits 0,4 öre. Således ett nettopris till producenten på 5,6 öre. Ovan nämnda avdrag skulle av mejerierna insändas till statens mjölkprisregleringsfond.

På gården Trädet var det gästgiveri med skjutsskyldighet. Det var även en enskild försäljning av spritdrycker. Tillståndet härtill var personligt och givet av en änkefru. Hösten 1904 avled änkefrun och ortens länsman föranstaltade stängning av rörelsen samma dag.

De skogsbäck som rinner vid gården Lundby blev under många år gårdens kraftkälla. Ett vattenhjul och efter 1926 en turbin vid ett fem meter högt fall förmedlade kraften. Maskiner som utnyttjades var: ramsåg, cirkelsåg, dubbelkant, spånhyvel, kvarn och sedan 1907 en likströmsgenerator. Vid mitten av trettiotalet nedlades kraftkällan. År 1916 såldes generatorn till Brokvarn i Trädets samhälle, där den lämnade ljusström till närboende.

Trollhätte kraftverk byggde 1920 en högspänningsledning till socknen, samtidigt som de flesta fastighetsägarna tecknade andelar i en eldistributionsförening. Det blev en högtidsdag, när det utbyggda ledningsnätet gjordes strömförande. Nu blev det en uppryckning i användningen av olika maskiner. Hästvandringen och tändkulemotorer hade i de flesta fall tjänat ut.

Socknens skogsbruk har förändrats i samma grad som allt annat. Från yxa och handsåg till motorsåg. Gäller det större rotposter är det maskinavverkning.  Nu är nästan alla skogsvägar byggda för såväl last som personbilar. Alla transporter går nu på gummihjul.
Gummistövel som man utan överdrift kan säga är ett måste på landsbygden har blivit mycket behagliga att använda.

Bönderna var ansvariga för underhåll av landsvägarna fram till 1933. Redvägs härads väghållningsskyldiga avtalade med ingenjör Mosse att han mot en viss summa skulle sköta böndernas åliggande de fem sista åren. Tidigare hade varje gård en viss vägsträcka att sköta.

Ortens siste länsman jämte nämndeman åkte varje år på vägsyn och en månad senare på eftersyn för att se om anmärkningar, gjorde av ordinarie vägsynen var eliminerade.

Martin Johansson
1992