Bro kvarn

Bro kvarn kan betecknas som Trädets utan jämförelse äldsta företag. Skara stifts jordebok från 1540 anger en ”Quernaström vid Kylaby broo”, och att kvarnen är nybyggd tillhörande prästastommen. Här ges alltså förklarningen till namnet Bro Kvarn = kvarnen vid bron.

I ett skattläggningsprotokoll från 1699 heter det bl. a.: en cronohjulkvarn, Köhlaby qvarn så nembd, driven i wattuflod och således skattlagd till 12 skeppor spannmål, men der uppå för hårt satt, att hon behöfde avskattning, på det att hon icke skulle derigenom förosakas undergång. Altså är wordet der uppå en laga synegångh, förordnat som henne beskattat till åtta skeppor spannmål, och det i anseende till dambfästes rubbande esom oftas av tillstötande flodh, hwar igenom damen aldeles bortgår, som sedan inte utan stoor omkåstnadt kan upresas; fördenskull elifwer denna qvar vid senare skattläggning bijbehållen.

Vid stormakttidens slut var Sverige utarmat. Arméer som förlorades och måste nyuppsättas, en pestepidemi som enbart i Solberga skördade ett 40-tal offer, allt samverkade till att såväl gårdar som kvarnar stod öde.

År 1710 är Bro Kvarn antecknad som öde, likaså på en karta från 1726 där det är noterat att kvarnen legat på åns vänstra sida. Mycket tyder på att såväl kvarnen som bron då låg ett stycke uppströms jämfört med nuvarande lägen.

1729 upptogs kvarnen av fru Märta Lilliehök mot 10 års skattefrihet, och från 1739 erlades skatt i vanlig ordning. Märta Lilliehöks svärson, major Gustaf Adolf Fleetwood, begärde 1756 att få köpa kvarnen till skatte, dvs. att friköpa den från kronan, vilket skedde de 10 oktober 1757.

Före köpet  skulle kvarnen värderas vilket skedde den 23 okt. 1756. Härvid framkom att den var belägen på östa sidan av laga Å. (gammalt namn på Ätran), ungefär ett stenkast ovanför Kölaby bro. Och till hus, inrede och redskap i gott skick. Mjölnarens hus bestå av en liten stuga och ett litet fähus för 2 kor och ett litet foderrum, allt i försvarligt stånd.

Kvarnen beskrivs som gående med underfallshjul, och byggd med 2 par stenar. På sommaren stannar den för torka och på vintern för köld vilket beror på att bron stoppar isen. Endast vid starkt vattenflöde kunde båda stenparen användas samtidigt.
Kvarnen sades anlitas av befolkningen både i Redväg och Frökind, men stod av ovanbeskrivna anledningar stilla upptill tre månade per år. Dessutom inträffade det oftare än vid andra kvarnar att dammen raserades av is pga. av lös botten.

Påståendet att kvarnen periodvis stod stilla bekräftas i en skrivelse som ägaren till Borred Vägagården, Jonas Breding, 1766 lämnade till Redvägs häradsrätt. Breding begärde tillstånd att på Vägagårdens mark få bygga en väderkvarn med horisontella vingar som skulle driva såväl mjölkvarn som såg. Som skäl för sin ansökan angav Breding, dels att ingen såg fanns i socknen, dels att de befintliga vattenkvarnarna ofta stod stilla pga. för stort eller för litet vattenflöde. Väderkvarnen byggdes, att den inte fungerade som beräknat är en annan historia.

Carl Johan Fleetwood sålde Bro Kvarn till Fromhold Fägersköld, vilket troligen skedde 1769 i samband med att Fägersköld övertog ett flertal fastigheter i trakten, däribland Lundby.

Hans Larsson dog av vattusot i maj 1792, 42 år gammal. Änkan, Ingrid Andersdotter, gifte 1795 om sig med Petter Jonasson från Sverkilstorp. petter var född 1770 och Ingrid 19 år äldre. Ingrid dog på nyåret 1801, och i oktober samma år gifte Petter om sig med den 19-åriga Maria Persdotter från Väbärga. Petter, som senare antog namnet Bohman, och Maria hade flera barn. Här kan nämnas Pehr f. 1802 som skulle överta Brokvarn, och som tillsammans med brodern Johan blev ägare till Vinsarp i Dalum, samt Daniel Bohman som ägde Lundby. I sin bok ”minnen från skogsroten” berättar Alfred Smedberg om patron Bohman under rubriken ”ett lamm i ulvakläder”.

Pehr Bohman övertog Brokvarn efter fadern 1825. År 1830 arrenderade han ut Brokvarn till handlanden Peter Lindgren från Knätte, sedermera gästgivare på Trädet. Vid arrendetidens början och slut skulle laga syn ske.
Tillträdessyn skedde 16 april 1830, men pga.. högt vattenstånd kunde kvarndammens skick inte bedömas.
Peter Lindgren begärde och fick ny syn vilken ägde rum den 7 sept. s.å. trots Bohmans protester. Det befanns då att kvarndammen var i så dåligt skick att den ej kunde repareras. Lindgren lät bygga om dammen och begärde ersättning härför, vilket resulterade i en process som även drogs inför Göta Hovrätt.

Den 14 mars 1840 sålde Pehr Bohman till mjölnaren Johannes Larsson från Skägga för 4000 riksdaler riksgälds.
På vintern 1845 brann kvarnbyggnaden, och när den var återuppbyggd på sommaren s.å. skedde besiktningen för erhållande av lån och försäkring.

Då noterades bl. a.: Qvarnen, särdeles väl anlagd, samt belägen i en mycket folkrik sädesort samt intill den sädesrika, men på qvarnar fattiga falbygden an Skaraborgs län, lärer årligen förmala öfver 2000 tunnor spannmål, vilken uppgift vinner mycken sannolikhet däraf, att tillgången på vatten till qvarnens drivande aldrig saknas, även under starka vintrar eller ihållande torka, vid vilka förhållanden mäldsökandenas antal, som hela året är betydligt, ökar till överflöd.

Den 5 juli 1847 skrevs köpekontrakt på Brokvarn där Johannes Larsson sålde till sin måg C.G. Hindriksson på Tumarp. Larsson avled innan köpebrev hann utfärdas. Det blev i stället sterbhusdelägarna som fick fullborda köpet.

Hindriksson innehade fastigheten till 1871 då han överlät den till sin svåger Anders Jakobsson i Borred. I köpet ingick även såg och köpeskillnaden var 6500 riksdaler riksmynt.

Vilet år sågen byggdes framgår inte, men det berättades att det var en ramsåg belägen på västra åstranden. Den drevs av ett separat vattenhjul och hade en kapacitet av 6-7 stockar per dag.
I slutet av 1860-talet skall den ha varit mycket förfallen och rasade slutligen ihop.

I mitten av 1870-talet spolades dammen bort av vårfloden, och blev återuppbyggd. För att förhindra bakvatten blev åfåran fördjupad nedanför fallet. Då uppstod ett mindre fall nedanför det stora. Här fanns en tid ett brett vattenhjul som drev spånhyvel och potatiskvarn.

Den nuvarande kvarnbyggnaden uppfördes 1891-92 och då ersattes vattenhjulen med turbiner. Då installerades ytterligare två stenar, även om vattentillgången inte medgav att samtliga användes samtidigt, samt finskikt.

1909 övertogs rörelsen av mjölnaren Johan Edvard Gustavsson. Denne som var född 1860 i Varnum kom till Brokvarn 1893 som tredingsmjölnare, dvs. han skötte kvarnen mot en tredjedel av intäkterna.
Från 1906 var han arrendator. Han hade tidigare varit mjölnare i bl. a. Vist, Knektakvarn i Blidsberg och Drete i Humla.

1915 installerades en likströmsgenerator på 16 hästkrafter och 1928 valsverk.